Kattbullar

I mitten av november kom Emma och Malena hela vägen från Lund och tillbringade några dagar med oss. Vi gick runt och runt och kikade och kikade. Sedan såg vi även till att fira Emil, som fyllde 27 år. Tack vare Emma och Malena kunde Emil njuta av delicato-chokladbollar på frukostbrickan. Kanske den bästa presenten av de alla, om du frågar Emil. Det lagades rullader och bakades prinsesstårta. I timmar förberede vi och åt gjorde vi på en kvart. Sedan dess har vi nästan bara ätit fläskpannkaka. Liv njöt mest av att ha så många som gav henne uppmärksamhet. 
 
Vi har även haft vårt amerikanska crew över på spelkväll. Roligt var det. Vi bjöd på kladdkaka och de var väldigt imponerade och prisade denna svenska nationaldessert. Det kan nästan aldrig gå fel med kladdkaka. Och i förra veckan var Lotta ute (ensam för första gången sedan Livs ankomst) och åt sushi med några tjejkompisar. Kändes hur lyxigt som helst. Och Emil njöt av lite egentid med Liv. 
 
För en vecka sedan lade vårt kylskåp av. Tur är att det har varit såpass kallt att vi har kunnat förvara mat på vår balkong (äntligen får vi användning för vår annars sorgliga ursäkt till balkong). Imorgon levereras det nya kylskåpet. Vad lär vi oss av detta? Att inte ta våra fungerande kylskåp för givet.
 
Givetvis har vi även hunnit med att äta en burgare till. Gott, men hamnar inte på topplistan. Därav uteblir bild. Vårt mål är att ta oss genom denna: http://burgersandhiphop.com/images/burgermap.jpg
Vad som istället kan vara värt att nämna lite extra är det café vi besökte i förra veckan. Die Stulle heter stället och ligger ca 150 meter från våran dörr. Mysigt ställe med toktrevlig personal som serverade oss vars en smarrig rostbiff-sandwich. 
 
Imorgon kommer Lottas barndomskompis Amanda hit till Berlin. På aktivitetslistan står bland annat att besöka en av de många julmarknader här i Berlin. Här ska det ätas bratwurst och våfflor! 
 
Och nu en uppgift till den matematikintresserade: Hur många procent av detta inlägg berör ämnet mat?
 
Det var inte helt lätt att ta en selfie framför Branderburger Tor. Men ni känner ju igen de här bilderna vid det här laget, så det kvittar att hästapollarna inte är så skarpa. 

Här har vi dom! Emma och Malena. Fina som få.
 
Det är svårt att inte busa lite när man befinner sig vid monumentet. Det är ju så himla häftigt och roligt byggt. 
 
Liv är en pigg och glad bebis. Hon skrattar och busar. Hon är nyfiken och gillar att stoppa ungefär allt som är mindre än en stol i munnen. 
 
Den 29:onde blir hon fyra månader. Hon har fått en liten stol som hon provsitter lite ibland inför den stora dagen då hon äntligen ska få äta utsökta pureer av diverse smaker. Hon känner sig ganska så stolt när hon sitter där. Idag var Emil hemma och åt lunch i vanlig ordning. För de stora stod det köttbullar på menyn och för den lilla stod det kattbullar. 
 
 
 

25-års-jubileum

Det är inte Emil och jag som firar 25 år som gifta, även ifall man skulle kunna tro det. I söndags var det 25 år sedan Berlinmuren föll. Detta firades bl.a. genom att 15 km (av de ursprungliga 155 km muren löpte runt västberlin) "snittlats" med en mur av lysande ballonger. På kvällen släpptes dessa en efter en iväg och således försvann muren. Det var några hundra tusen på gatorna vilket inte minst märktes av på tunnelbanan efteråt. Det var ett elände, men till slut kom vi hem och kunde dricka varm choklad och grädde.
 
Under helgen tittade vi på en dokumentär från SVT (på youtube) om folk som flytt från Östtyskland. Det var verkligen rörande att se hur folk slitit och offrat sig för att få ut andra från socialistiskt förtryck. Det känns häftigt att bo i en stad med så otroligt mycket närliggande historia. 
 
I slutet av oktober var vi i Stockholm och visade upp Liv för första gången. Superhärligt att vara tillbaka i Sverige även om man kände sig som en besökare. Nästa besök blir till jul.  
 
Vår nya favo: Cheeseburgare från Rembrandt burger. Cheddarost, Old-Amsterdam-ost, smarrigt kött, karameliserad lök och hemmagjord ketchup. För att toppa av detta är det även en mix av vanliga och (Lottas favorit) sötpotatis-pommes frites. 
 
Mor och dotter med en viss touch av Noomi.
 
En familj i skogen. 
 
En björn i sitt naturliga element.
 
Den fina Natascha med sin fantastiska mage. Liv kommer få sin nästa kompis vilken dag somhelst!
 
Ett besök vid District Mot, som serverar vietnamesisk street food.
 
Deras "De la Sauce" burgare som är poppis bland burgarkonnäsörer. Det gula är inte ost - det är mango. Den var god och det var spännande med något annorlunda.
 
En del av "Lichtgrenze" som löpte genom staden. Här vid Potsdamer Platz som då var ett öde gränsområde och som nu är fyllt med shopping, kontor etc. 
 
Liv övar nacken. Hon är aktiv och gillar att stå (med viss asisstans) på sina vingliga ben. Det senaste är att beundra sig själv i spegeln som oftast leder till ett skratt eller två. Det känns bra att vi redan nu har en narcisist i vår bebis. Å andra sidan, är man söt så är man.