Den första veckan hemma från sjukhuset är avklarad. Emils mamma ringde oss samma kväll vi kom hem från sjukhuset och meddelade att hon skulle landa i Berlin kl 08:00 dagen efter. Hennes stöd och gedigna barnkompetens (5 egna barn och nu 11 barnbarn (snart 12)) var guld värt. Tack, Annya!
Efter ett samtal med ambassaden idag verkar det som att det byråkratiska kommer ta längre tid än vi till en början trott (det verkar som att Sverige gått om Tyskland i omständighet och meckande). Tills vi är i Sverige igen får ni helt enkelt nöja er med lite bilder. Vi hoppas dom smakar!
Och tack för alla snälla ord och lyckoönskningar! Om ni råkar ha vägarna förbi Berlin är ni alltid välkomna att hälsa på! Bebisgos utlovas.
Det är tur att hon är så söt när hon är medgörlig och sover. Det är annars lätt att glömma det när hon väcker en på natten.
Ett styck bebis i retrokläder (ryktet är att hennes pappa hade samma schyssta body när det begav sig)
Ett styck bebis på promenad i sin barnvagn iförd en smått för liten solhatt.
Emil (the sleeping beauty) kan intyga att bebisen inte enbart sover (även om de flesta bilder råkar tyda på det)
En mätt och belåten krabat myser i sin filt på pappas smått kala lår.
Denna fina bukett väntade utanför vår dörr när vi kom hem från sjukhuset. Tack så mycket, Emils kollegor!
Med den här busen och en 300 grammare Rittersport, lyckades tant Sara muta till sig ett besök med den eftertraktade Liv. Thank you, our peach!
Så fina bilder!
skriven