Ett soligt Berlin fyllt med danskar

Att svika sig själv är inte något man ofta frivilligt strävar efter. Oftast händer det på grund av andras påtryckningar och idogt tjatande. I mitt fall är detta precis hur det gick till. För ca 19 månader sedan skrev jag ett blogginlägg jag trodde skulle bli mitt första och sista, men uppenbarligen var det inte det. Min kära fru ville verkligen att jag ska skriva ett till, och vem är jag att inte hörsamma denna hennes önskan? Hon är ju trots allt så fin.

Igår bjöds vi på en mycket solig och, i mitt tycke, alldeles för varm lördag. Vi har länge planerat att besöka en hamburgargrill-husvagn. Från att ligga nära oss vid Zoologisher Garten har den flyttat till tursistmeckat Kochstrasse och Check Point Charlie. Hamburgarna var kanon. Check Point Charlie är i sig en ganska beige turisattraktion, men den är nu värd att besöka p g a hamburgarhusvagnen Burger de ville. Glöm för all del inte att slänga skräpet i papperskorgarna när ni ätit klart bara.
 
Man ser och hör alltsomoftast turistande svenskar i den tyska huvudstaden. Igår så var det dock danskar till höger och vänster. Det kändes som att det var fler danskar i Berlin igår än som var i Köpenhamn förra veckan då vi promenerade på dess gator. Jag ogillar att se ut som en turist. Att Lotta gick med en kamera runt halsen och att jag fick bära hennes fjällrävenryggsäck gjorde att vi osökt smällte in i den tursistande skaran. Hade vi varit kortare och fotograferat lite flitigare hade vi passat in i vilken grupp av semestrande kineser som helst. 

Annars njuter vi av att ha en egen lägenhet där vi kan slappna av tillsammans. Att läget är kanon och att jag promenerar till mitt jobb på fem minuter blankt är också det angenämt. Den senaste tiden har vi högläst boken "En man som heter Ove". Det tog några kapitel innan man kom in i den, men boken blev mycket fin till slut. De av er som inte högläser tillsammans bör prova på det eftersom det är väldigt trevligt.

Frugan njuter av solen under ett blommande körsbärsträd med ingen mindre än Beethoven i bakgrunden (i monumentet alltså, inte han med ryggsäcken. Iofs vet jag inte vad ryggsäcksmannen heter, så vi bör kanske låta det vara osagt).
 
Två mycket goda halvätna burgare med endast kravmärkta ingredienser. Jag åt dock inte båda.
 
Utanför köksfönstret bjuds vi på ett grönskande Berlin. Hela vår fönsterlänga ligger i söderläge, så redan nu på vårkanten har våra blommor det ganska så kämpigt. Vi kommer antagligen behöva byta ut vår citrusplanta och andra plantor mot kaktusar i sommar.

Kommentarer :

#1: Jocke, en otippad bloggläsare

Kul att läsa! Hoppas allt är bra med er, det ser onekligen inte jobbigt ut att vara bosatt i Berlin. Sköt om er!

skriven

Kommentera inlägget här :